St Petersplatsen fylldes på söndagen när påven Leo XIV talade om en tro som måste förnyas och prövas i vardagen. Enligt Vatican News varnade han för att kristen tro kan reduceras till vana, antaganden och sådant man bara har hört.
Angelus hölls den 23 augusti. Utgångspunkten var evangeliet enligt Matteus, där Jesus frågar lärjungarna vem de säger att han är. Påven beskrev frågan som grundläggande för varje generation och för varje troende.
Tron kräver en personlig relation
Att veta något om Jesus är inte samma sak som att känna honom, sade påven. Den kristna tron är därför inte ett avslutat kunskapsstoff, utan en process där evangeliet behöver upptäckas på nytt.
Den relationen ska enligt påven förnyas varje dag. Den kan förändra både människans liv och världen omkring henne. Jesus får inte stanna vid rollen som en historisk person som har sagt och gjort viktiga saker. Frågan är om han är Kristus, den som sänts för att föra människan in i Faderns kärlek.
Påven knöt frågan till konkreta val. Tron behöver ge avtryck i hur människor lever och i vilka beslut de fattar. Annars finns risken att det man bekänner och det man gör glider isär.
Bön och möten med andra prövar tron
Frågorna om vem Jesus är uppstår särskilt i bön och i meditation över evangeliet. Men de väcks också i mötet med andra människors sår och behov, och i situationer som prövar samvetet.
Det är där den kristna övertygelsen får en praktisk prövning. En tro som bara bygger på gemensamma föreställningar eller på det som förts vidare inom familjen riskerar att bli ytlig, även när avsikten varit god.
Påven uppmanade därför de troende att inte nöja sig med sådant de redan tror sig veta. En personlig respons till Jesus kräver i stället ett nytt möte med honom och en beredskap att låta vänskapen med Kristus forma livet.
Nya vägar för människor och kyrka
En förnyad relation till Kristus kan också leda till vägar som inte var planerade. Påven sade att det ibland innebär andra val än de man först hade föreställt sig. Det gäller den enskilda människans väg, men också kyrkans väg och dess pastorala beslut.
Han varnade för tanken att det räcker att fortsätta göra saker på samma sätt som tidigare. I stället ställde han frågor som de troende behöver återkomma till: Vem är Herren för mig? Känner jag honom verkligen? Vad ber hans evangelium mig om i dag? Vilka steg och val är jag kallad att ta?
Angelusbudskapet kopplade därmed troslivet till en ständig urskiljning. Kyrkans tradition försvinner inte ur bilden, men den kan inte ersätta den enskildes svar på Kristi fråga. För påven är det svaret något som behöver förnyas i bön, i evangeliet och i mötet med människor som sätter tron på prov.
