Rimini fick besök av en saxofonist, ett filmminne och ett par svarta solglasögon. Lou Marini, känd som ”Blue Lou”, överlämnade glasögonen till påven Leo XIV vid Rimini Meeting.

Marini kom till Vatican Radios studio tillsammans med sin hustru Carmen. I handen hade han ett fodral med ett par Ray-Ban-glasögon av samma typ som förknippas med filmen The Blues Brothers från 1980. Han väntade på att påven skulle anlända.

Glasögonen blev en gåva till påven

Marini spelade saxofon i filmen och bar där den svarta kostym, hatten och de mörka glasögon som blev en del av filmens uttryck. Nu ville han ge ett par till påven. Han önskade att han hade hunnit gravera orden ”Papa Cool” på dem, men glasögonen fick följa med utan inskription.

Gåvan knöt också an till ett fotografi av Robert Francis Prevost från tiden som seminarist i Chicago. Den blivande påven bär där glasögon i samma stil som de som Marini förknippas med från filmen. Någon uppgift om att Prevost själv bar just filmens glasögon finns inte, men bilden har gjort likheten till ett återkommande samtalsämne.

Mötet i Rimini handlade därför lika mycket om ett fotografi och en populärkulturell bild som om musik. Marini väntade på påven med en konkret gåva från sin egen karriär, snarare än med ett föremål från Vatikanens värld.

Musiken kom från fadern

Filmen är ändå bara en del av Marinis historia. Under sin långa karriär har han spelat med flera av sin tids framstående musiker. Han har rört sig mellan film, scen och inspelningar, men beskriver inte The Blues Brothers som det som ensam definierar honom.

Den viktigaste läraren var hans far. När Lou Marini var tio år fick han sin första klarinett av honom. Fadern lärde honom att spela och följde honom när han växte in i musiken. Familjens minne finns kvar genom Marinis berättelser och genom den musik han själv har fört vidare.

”De har alla varit mina lärare”, säger Marini om de musiker han har arbetat med. Men berättelsen återvänder till fadern: till instrumentet, undervisningen och den första vägen in i yrket.

Carmen följer med genom karriären

Carmen var med i Rimini när Marini väntade på påven. Hon är också en del av berättelsen om tiden efter filmens genombrott. Marini har sagt att mötet med henne förändrade livet och att allt därefter blev bättre och bättre.

Den bilden placerar filmminnet i ett större sammanhang. Solglasögonen för tankarna till en komedi och ett band på vita duken. Marinis egen redogörelse handlar samtidigt om en far som gav honom hans första instrument, musiker som blev lärare och en hustru som han beskriver som den viktigaste delen av sitt liv.

Vatican News intervjuade Marini i Rimini före överlämnandet. När samtalet var över återstod den enkla gesten: ett par Ray-Ban-glasögon från en filmkarriär, överräckta till påven.