Evangeliet om Jesus och lärjungarna blev utgångspunkt för påven Leo XIV:s angelus på söndagen. Han frågade vad det innebär att svara personligt på frågan om vem Jesus är, i stället för att nöja sig med sådant man har hört eller lärt sig utantill.
Evangeliet ställer frågan på nytt
Texten från Matteusevangeliet, kapitel 16, beskriver hur Jesus befinner sig i området kring Caesarea Filippi. Först frågar han lärjungarna vad folket säger om Människosonen. Svaren handlar om Johannes Döparen, Elia, Jeremia eller någon annan profet.
Sedan riktas frågan till lärjungarna själva. Petrus svarar att Jesus är den Smorde, den levande Gudens Son. För påven ligger frågans tyngd inte bara i den bibliska berättelsen. Den riktas också till varje kristen och återkommer i det dagliga livet: vem är Jesus för mig, och vilken plats har hans närvaro?
Det sade påven i den text som publicerades av Vatican News efter angelus den 23 augusti. Evangelieberättelsen visar, enligt honom, att lärjungaskapet inte kan bygga på antagandet att man redan känner Jesus tillräckligt väl.
Tro får inte bli en vana
De tolv hade redan följt Jesus och sett delar av hans gärning. Ändå tog han inte deras förståelse för given. Att ha varit nära evangeliet är inte samma sak som att ha trängt in i dess innebörd.
Påven beskrev tron som något som måste upptäckas på nytt. Det gäller både Kristi ansikte och evangeliets budskap. Den kristne behöver därför pröva sina val och se om livet faktiskt stämmer med det som bekänns.
Annars finns risken att Jesus reduceras till en historisk person som sade kloka saker och utförde märkliga handlingar. Den kristna tron bekänner honom i stället som Guds Smorde, sänd för att föra människan in i Faderns kärlek och förändra hennes liv.
Ett personligt svar kräver nya val
Påven varnade inte för kunskap om traditionen, men för ett sätt att tro som stannar vid fraser, vanor och andras formuleringar. Goda avsikter räcker inte heller om relationen till Kristus förblir på avstånd.
Jesus kallar enligt påven till ett personligt svar och till en närmare vänskap. Ett sådant möte kan förändra de vägar man väljer. Det kan också leda till beslut som inte var planerade från början.
Denna prövning sker i bönen och när evangeliet läses långsamt. Den blir också synlig i mötet med andra människors sår och behov, i relationer som skaver och i situationer där samvetet inte kan lämnas åt sidan.
Kristi ansikte söks i vardagen
Angelusbudskapet slutade i en uppmaning att inte stänga sig inne i religiösa övertygelser. Tron behöver förbli öppen för en verklig relation till Kristus.
Frågan om Jesus blir därmed inte bara ett prov på teologiska kunskaper. Den handlar om hur en människa ber, handlar och möter andra. För påven är detta ett återkommande arbete: att söka Kristi ansikte, låta evangeliet pröva de egna valen och börja om när livet inte längre svarar mot bekännelsen.
