Krig, ekologisk förstörelse och mänskligt lidande hör ihop, enligt påven Leo XIV. I sitt budskap inför Världsböndagen för skapelsen beskriver han en värld där löftet om fred står mot våld, orättvisa och en skapelse i obalans.
Budskapet har publicerats av Vatican News. Där förs resonemanget från profeten Jesajas bild av vapen som smids om till redskap för odling till den kristna tron på Kristus som livets källa.
Skapelsens tid börjar den 1 september
Skapelsens tid 2026 börjar den 1 september och pågår till och med den 4:e. Världsböndagen för skapelsen infaller inom denna period och blir enligt budskapet en tid för att tänka över livets gåva och människans ansvar för jorden.
Jorden beskrivs som det som upprätthåller livet. Att vårda den är därför inte en fråga vid sidan av det kristna uppdraget, utan ett konkret sätt att lovprisa Skaparen. Samma ansvar gäller människans relation till andra människor.
Budskapet nämner kriser och stort mänskligt lidande. Krig lämnar sår som sträcker sig utanför slagfältet, medan ekologisk förstörelse påverkar livsvillkor och framtid. Fenomenen framställs inte som separata problem, utan som uttryck för ett gemensamt rop efter helande och fred.
Vapen ställs mot redskap för livet
Jesajas profetia återkommer som textens centrala bild. Folken ska förvandla svärd till plogbillar och spjut till vingårdsknivar. Det som används för att förstöra ska i stället ge näring åt livet.
Den bilden står enligt Leo XIV i kontrast till en verklighet där resurser och politisk kraft fortfarande riktas mot våld och krig. Fredslöftet är därför inte en beskrivning av världsläget, utan ett krav på en annan riktning.
Den kristna freden beskrivs som något annat än ett ytligt eller kortvarigt avtal. Den har sin grund i Kristi kärlek och omsorg om varje människa. Därmed knyts arbetet för fred till lärjungarnas uppdrag och till kallelsen att bygga en kärlekens civilisation.
Oordningen börjar i människan
Påven lägger också ansvaret närmare människan. Våld, orättvisa och ekologisk förstörelse kan inte enbart förklaras med brister i system eller strukturer. De har, enligt budskapet, samband med en djupare oordning i människans hjärta.
«Den disharmonien vi ser i verden – så som vold, urettferdighet og økologisk forringelse – er ikke ganske enkelt et resultat av mangelfulle systemer eller strukturer; den henger i virkeligheten sammen med den mer fundamentale disharmoni som har sin rot i menneskehjertet.»
Slutsatsen är att fred med skapelsen inte kan skiljas från fred mellan människor. Ett kristet svar måste enligt budskapet omfatta både skyddet av livet, omsorgen om jorden och motståndet mot krig.
