Ärkebiskop Paul Richard Gallagher försvarade den 12 oktober asylrätten i ett tal i Genève. Han talade vid den 77:e sessionen i verkställande kommittén för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR).
Gallagher är Heliga stolens sekreterare för relationer med stater och internationella organisationer. Enligt Vatican News varnade han för att ekonomiska svårigheter hotar det livsviktiga biståndet. Han uppmanade till beslut som vägleds av ”broderskap, solidaritet och kollektivt ansvar”.
Gallagher uppgav att 117 miljoner människor världen över just nu är tvungna att lämna sina hem, vilket motsvarar en av sjuttio personer. Han beskrev hur barn skiljs från sina familjer, hur kvinnor och flickor drabbas av våld och utnyttjande och hur religiösa och etniska minoriteter förföljs för sin tro eller identitet.
Återvändande kräver säkerhet och eftervård
Enligt Gallagher är frivilligt återvändande en av de hållbara lösningarna och det alternativ som många flyktingar föredrar. Om människor kan återvända till hemlandet i trygghet och få tillräcklig eftervård avgör det, sade han, om återvändandet lyckas eller misslyckas.
Att vara på flykt ska aldrig bli en permanent situation, underströk ärkebiskopen. Flyktingar som vistas i ett mottagarland bör kunna bidra till samhället med sina kompetenser och garanteras sjukvård, utbildning, värdigt arbete och rättslig status. På så vis kan de själva forma sin framtid.
Asyl som rättslig skyldighet och moralisk plikt
Gallagher erinrade om 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning, som enligt honom växte fram ur det lidande och den förstörelse som andra världskriget orsakade. Han pekade på att konventionen slår fast minimistandarder för behandlingen av flyktingar, bland annat rätten att söka asyl, förbudet mot återsändning och principen att varje flykting har en inneboende värdighet.
Att säkerställa att asylrätten tillämpas är enligt ärkebiskopen både en rättslig skyldighet och en moralisk plikt. Han sade att det är särskilt oroande att dessa principer allt oftare ifrågasätts, även genom politik och praxis som undergräver deras ursprungliga syften.
Gallagher efterlyste dessutom dialog på alla nivåer för att möta orsakerna till tvångsförflyttningar och för att förebygga och lösa kriser. Det mest hållbara sättet att uppfylla flyktingars förhoppningar är enligt honom att alla får leva i sina hemländer i värdighet, fred och säkerhet.
