Kardinal Jean-Paul Vesco sprang Rommaraton i mars, klädd i färgerna från Athletica Vaticana. Han beskriver löpningen som en livslång vana och som en aktivitet som också har fått en plats i hans andliga liv.

I en söndagsintervju med den italienska dagstidningen Il Messaggero berättade ärkebiskopen av Alger om träningen, bönen och den praktiska konflikt som ibland uppstår mellan kapellet och löprundan. Intervjun återgavs av LifeSiteNews.

Rommaraton blev en del av kardinalens historia

Vesco bekräftade att han genomförde loppet i Rom 2026. Maratonet mäter 26,2 miles, motsvarande drygt 42 kilometer, och kardinalen gick i mål efter ungefär fyra timmar.

Därmed blev han den första kardinalen som har deltagit i loppet. Han talade om löpningen som en vana från barndomen och sade att han fortfarande söker de öppna ytorna. För Vesco är det inte bara fråga om kondition eller tävling. Rörelsen ger honom också ett sätt att samla tankarna.

”Yes, I’m a marathon runner. I’ve even run the Rome Marathon.”

Löpningen ställer honom inför ett val

Den 64-årige kardinalen sade att löpningen ibland kräver ett val på morgonen: kapellet eller vägen. Samtidigt beskrev han inte alternativen som helt åtskilda. När kroppen är i rörelse blir sinnet lugnare, sade han, och då kan ett utrymme för bön uppstå.

Vesco knöt resonemanget till Augustinus ord om sång. Den klassiska formuleringen handlar om hur sången kan bli en form av bön. Kardinalens egen variant är löpningen: ett arbete med kroppen som också kan ge plats för stillhet och eftertanke.

Han skämtade om att bönen ändå måste bli av. Det praktiska problemet försvinner inte, men löprundan behöver enligt honom inte stå i motsats till det andliga livet.

En kardinal med uppdrag i Alger

Vesco är dominikan och ärkebiskop av Alger. Påven Franciskus utnämnde honom till kardinal i december 2024. Senare utsågs han av påven Leo XIV till ekonomisk rådgivare.

Hans offentliga uppdrag omfattar därmed både arbetet som kyrkoledare i Alger och uppgifter med anknytning till kyrkans ekonomi. I intervjun framträdde samtidigt en mer personlig sida: en kardinal som tränar för maraton, planerar sin morgon kring löpningen och använder den som ett sätt att be.

Rommaraton blev på så sätt mer än ett enskilt lopp. Det blev också ett konkret uttryck för den plats som löpningen har haft i Vesco liv sedan barndomen.