Biskop Lizardo Estrada Herrera har utsetts till koadjutorärkebiskop i Cusco, veckor efter att han deltog i en andinsk ritual tillägnad Pachamama. Utnämningen publicerades i Heliga stolens dagliga bulletin den 29 augusti.

Herrera efterträder ärkebiskopen vid vakans

Herrera, O.S.A., har varit hjälpiskop i Cusco och generalsekreterare för Perus biskopskonferens. Som koadjutorärkebiskop får han rätt att efterträda den nuvarande ärkebiskopen när ämbetet blir ledigt.

Utnämningen gjordes av påven Leo XIV. Den kommer inför påvens planerade besök i Peru i november, enligt uppgifterna från den katolska nyhetsbyrån LifeSiteNews.

Ritualen hölls under ett möte i Cusco

Tidigare i augusti deltog Herrera i en konferens i samma stad. Där ingick en andinsk ritual med offer av kakaoblad och mat samt vägledda andningsövningar. Ritualen beskrevs som ägnad åt Pachamama.

Monsignor Jordi Bertomeu deltog också aktivt. Han är präst och kanonist, arbetar vid Dikasteriet för trosläran och är påvlig kommissarie i ärenden som rör sexuella övergrepp av präster. Biskop Miguel Ángel Cadenas av Iquitos var närvarande.

Mötet samlade enligt uppgifterna representanter för sociala organisationer, ursprungsfolk och bondegrupper, kvinnor och ungdomar, hbtqi-personer, personer med funktionsnedsättning, försvarare av mänskliga rättigheter och miljön, anhöriga till offer för statligt våld samt företrädare för trossamfund.

Arrangörerna sade att syftet var att föra dialog, dela krav och bygga överenskommelser om mänskliga rättigheter och det gemensamma bästa. Deltagandet i ritualen har samtidigt väckt kritik eftersom Pachamama förknippas med en andinsk jord- och fruktbarhetsgestalt.

Jordbävning inträffade en vecka senare

Exakt en vecka efter ritualen drabbades området nära Arequipa av en jordbävning med magnituden 6,7. Skalvet beskrevs som ovanligt kraftigt och kändes av omkring 2,4 miljoner människor, däribland personer i Cusco.

Uppgifterna säger att inga dödsfall rapporterades och att skadorna på människor och byggnader blev begränsade. Sambandet mellan ritualen och jordbävningen har förts fram i kritiken mot händelsen, men det finns inget fastställt stöd för att skalvet skulle ha varit ett straff från Gud.

Katolsk lära räknar med att ondskan kom in i världen genom syndafallet och att naturen därmed också påverkades. Naturkatastrofer är möjliga följder av en skapelse präglad av detta fall, men en enskild katastrof kan inte utan vidare tolkas som ett gudomligt straff. Första Moseboken berättar om syndafloden som ett straff för världens synder, men berättelsen ger inte grund för att tillskriva varje jordbävning en sådan orsak.