Frankrike, kyrkans äldsta dotter, har länge beskrivits som ett fall som inte går att rädda. Siffrorna talar nu ett annat språk. Antalet dop bland vuxna och ungdomar har tredubblats på fyra år. Bibeln är en bästsäljare, liksom påvens senaste encyklika. Prästkallelserna ökar, och teologi blir ett populärt universitetsämne i en tid då humaniora i övrigt tappar mark mot teknik och AI.

Påven Leo XIV:s nyligen avslutade besök i landet blev en stor framgång. Det skriver Filip Mazurczak i Catholic World Report, som menar att besöket visade att uppmärksamheten på Frankrike var väl investerad.

Från 1789 till laïcité

Frankrike har präglats av en särskilt aggressiv sekularism sedan revolutionen 1789. Laïcité har blivit en förebild för sekularister långt utanför den kristna västvärlden. Atatürk byggde den moderna turkiska staten på den franska modellen och skapade därmed det första muslimska samhället med en antireligiös regering.

Johannes Paulus II klagade 1980 över utvecklingen i landet hemma hos Jeanne d'Arc, Bernadette och Thérèse av Lisieux:

”France, the eldest daughter of the Church, what have you done with your baptism?”

Den polske påven gav dock inte upp Frankrike. Han besökte landet åtta gånger, fler än något annat land utom Polen, och utnämnde biskopar som kardinal Jean-Marie Lustiger, en konvertit från judendomen och mästare i den nya evangeliseringen. Hans tyske efterträdare besökte Frankrike 2008.

Francis vände blicken bort från Europa

Vid konklaven 2013 röstade många europeiska kardinaler sannolikt för Jorge Mario Bergoglio i hopp om att sonen till en italiensk invandrare i Argentina skulle bygga broar mellan Europa, kyrkans traditionella hjärta, och Amerika, där hälften av världens katoliker lever i dag. Valet av den förste icke-europeiske påven på århundraden tolkades av många som början på en kyrka efter Europa.

Under Franciskus pontifikat kunde man tro just det. Många europeiska kardinaler blev sannolikt besvikna över det ringa intresset för den gamla kontinenten.

Leo XIV vänder tillbaka

Påven Leo XIV återställer snabbt Europas plats på agendan. Pilgrimsresor till Monaco, Spanien och Frankrike har genomförts med framgång. Mazurczak ser detta som en välkommen förändring av flera skäl.

Frankrike är inte det enda landet där katolicismen växer. I Irland, ett land med starka katolska rötter där tron verkade förlorad för gott, identifierar sig generation Z oftare som katoliker och går oftare till mässan än millenniegenerationen. I Spanien växer antalet unga vuxna som kallar sig katoliker.

I traditionellt protestantiska regioner som Norden och Storbritannien undergräver den stigande strömmen av katolska katekumener Martin Luthers och Henrik VIII:s revolutioner. Polen, Kroatien, Slovakien och krigshärjade Ukraina, liksom Italien i synnerhet i söder, bevarar relativt intakta katolska kulturer, även om de inte är immuna mot sekularismen.

Utvecklingen pekar åt samma håll: Den heliga Anden har inte gett upp Europa.