Vatikanstaten, onsdagen den 7 oktober. Katekesserien om Andra vatikankonciliet och dess dokument fick en fortsättning vid generalaudiensen. Den här gången handlade det om fjärde kapitlet i första delen av konciliekonstitutionen Gaudium et spes, det som är viet åt kyrkans uppdrag i världen av i dag.

Inpoddad i världen

Konciliet minns först att kyrkan inte står «över» eller «vid sidan av» världen, utan så att säga inpoddad i den. Påven citerade den helige Augustinus: Mundus reconciliatus Ecclesia. Kyrkan är en värld som redan är försonad med Gud. Vi är pilgrimer på jorden och delar denna världs skröplighet och skönhet.

Liksom Guds Son blev människa för att ge världen liv och försona den med Fadern lever kyrkan i världen som ett tecken på Guds inkarnation. Uppdraget är att uppenbara hans plan om att göra oss alla till hans barn i en enda stor människofamilj.

Därför vandrar kyrkan genom historien mitt bland folk och kulturer. Enligt påven ger denna sammanvävning av liv med folken kyrkan en ständigt växande insikt i att dess uppdrag har historisk räckvidd och innebär ett ansvar för hur sociala relationer knyts.

Livets djupa frågor

Kyrkans första uppdrag är att hjälpa människorna att vara uppmärksamma på livets djupa frågor: frågorna om vårt ursprung och vår bestämning, om vad som är meningen med kärlek och lidande.

Påven riktade också uppmärksamheten mot en risk. Profittankegång och manipulering av information kan utöva ett otillbörligt tryck på människorna, så att de anpassar sig till en livsstil centrerad kring konsumtionen av materiella goder. Hjärtat är dock skapat för att rikta blicken uppåt.

Jordiska staden och lekmännens uppdrag

Kyrkans uppdrag förverkligas också genom ett bidrag till uppbyggandet av den jordiska staden. dess metoder och mål är dock inte i första hand politiska, utan består i vittnesbörd om tro och kärlek, tillsammans med insatser för rättvisa, fred och syskonlighet. Den som tillber Kristus, den rättfärdige som lidit för de orättfärdiga, kan inte acceptera förtryck av de små och fattiga, inte heller orättvisa strukturer.

Konciliefäderna understryker att avståndet mellan den tro man bekänner och det liv man dagligen lever med rätta kan betraktas som en av vår tids största villfarelser. Gaudium et spes nämner särskilt lekmännens uppdrag: i kraft av dopet är lekmännen kallade att prägla världen med kristendomens anda och evangeliets perspektiv, i första hand i familjen och arbetslivet, men också i alla livets sfärer.

Under sin vandring i historien har kyrkan ett enda mål, sade påven: Guds rikes komme och den universella frälsningen för mänskligheten. Mot detta mål sträcker den sig framför allt genom personlig helighet och syskonlig kärlek. Med hänvisning till Paulus VI:s Evangelii nuntiandi underströk han att om tecknen på helighet saknas, når våra ord knappt fram till vår tids människor. Därför uppmanade han de närvarande att vara lyhörda för den heliga Andens verkan och leva i helighet och kärlek, så att världen kan tro och hoppas.

Evangelietexten före katekesen

Innan påvens katekes lästes ett stycke ur Matteusevangeliet, kapitel 5, vers 13–16, i norsk översättning: «Dere er jordens salt! […] Dere er verdens lys! […] Slik skal deres lys skinne for menneskene, så de kan se de gode gjerningene dere gjør, og prise deres Far i himmelen!» Texten är översatt av Vuokko-Helena Caseiro. Källan för onsdagens framställning är Vatican News.