Konfessionella friskolor har fått en central plats i den svenska skoldebatten, trots att de utgör en liten del av skolväsendet. Förra läsåret fanns 53 konfessionella grundskolor bland totalt 4 630 skolor.
Femtiotre av skolorna är kristna, två judiska och en muslimsk. I Sverige motsvarar det omkring en procent av grundskolorna. I stora delar av Europa, däribland Norge och Danmark, är konfessionella skolor ett etablerat alternativ till de offentliga skolorna.
Partierna vill skärpa reglerna
Skolfrågan står högt på den politiska dagordningen. Förslag om ”ordning och reda” riktas ofta mot friskolor, och nyligen antogs en lag som skärper villkoren för dem.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill stoppa eller helt förbjuda konfessionella friskolor. Moderaterna och Liberalerna vill införa etableringsstopp. Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har en mindre långtgående linje. De motsätter sig direkta förbud så länge undervisningen är helt icke-konfessionell.
Argumenten mot skolorna handlar bland annat om risken för segregation, sämre kunskapsresultat och värderingar som skulle strida mot läroplanens värdegrund. Frågan är också om skolorna begränsar elevers möjlighet att möta andra livsåskådningar.
Rapporten ger en annan bild
En rapport från tankesmedjan Claphaminstitutet, Kristna skolor – den verkliga bilden, avvisar dessa påståenden. Rapporten bygger på statistik från Skolverket och Skolinspektionen. Katolskt magasin har publicerat uppgifterna.
Enligt rapporten uppnår kristna skolor bättre studieresultat än kommunala skolor. De ska också ha en mindre andel glädjebetyg och en större andel elever med utländsk bakgrund. Det senare används som argument mot bilden att skolorna skulle bidra till ökad segregation.
Rapporten hävdar samtidigt att tre av fyra kristna friskolor har elever med muslimsk eller icke-religiös livssyn. Skolorna framställs därmed inte som slutna miljöer för en enda religiös grupp.
Konfessionella inslag är begränsade
De konfessionella inslagen får enligt gällande regler inte förekomma under lektionstid. De ska vara marginella och frivilliga. Trots det möts skolformen ofta med skepsis i Sverige.
Rapporten gör skillnad mellan undervisning och skolans konfessionella profil. Undervisningen ska följa läroplanen och vara icke-konfessionell, medan frivilliga inslag kan förekomma utanför undervisningen.
Att skolor som inte uppfyller kraven ska stängas är inte omstritt. Det gäller både kommunala skolor och friskolor, och Skolinspektionen har redan tillsyn över detta. Konflikten gäller i stället om hela skolformen ska begränsas på grund av enskilda problem eller bedömas utifrån varje skolas resultat och verksamhet.
Den politiska debatten handlar därför inte bara om kontroll. Den rör också hur mycket utrymme religiösa huvudmän ska ha i ett skolsystem där valfrihet ställs mot krav på gemenskap och likvärdighet.
