Söndagen den 11 oktober är årets 28:e söndag. Texterna är Jesaja 25:6–10a, Filipperbrevet 4:12–14, 19–20 och Matteus 22:1–14 – liknelsen om bröllopsfesten. Pater Mikael Schink S.J. har kommenterat dem i Katolskt magasin.

Festen står färdig

Liknelsens utgångspunkt är en gåva som inte går att förtjäna. Kungen har redan ordnat allt: festen står färdig innan människan gjort något för att förtjäna den. Nåden kommer till oss som en oförtjänt gåva, skriver Schink. Den är inte förbehållen de redan värdiga, utan når människan där hon faktiskt befinner sig.

De först inbjudna avvisar ändå festen. De är upptagna med sina åkrar och sina affärer. Människan är så bunden vid sin invanda ordning, sina planer och föreställningar, att hon inte förmår ta emot det nya livet från Gud.

När kallelsen blir ett hot mot den gamla ordningen svarar de till sist med våld. Stadens förstörelse kan då förstås som den gamla livsformens sammanbrott: den gamla människan måste dö för att den nya ska kunna uppstå.

Därefter öppnas vägarna, och alla bjuds in – både onda och goda. Men liksom de först inbjudna måste även de senare låta sig förvandlas av nåden.

Mannen utan bröllopskläder

Liknelsens slut är dess svåraste del: gästen som saknar bröllopskläder. Schink läser det som liknelsens paradox. Inbjudan är ovillkorlig, men svaret kräver förvandling.

Mannen utan bröllopskläder visar att det inte räcker att bara träda in i den nya verkligheten; man måste också låta sig förändras av den. Kläderna symboliserar en ny gestalt, ett nytt sätt att vara.

Bilden av förening med Gud

Liknelsen om bröllopsfesten är en bild av människans förvandling och förening med Gud genom nåden. Första läsningen ur Jesaja talar om en fest med fett kött och lagrat vin på berget, och om en slöja som ligger över alla folk. Andra läsningen ur Filipperbrevet handlar om att kunna leva i både ringhet och överflöd, och om en Gud som fyller varje behov.

Konsten har länge återgett scenen. Katolskt magasin illustrerar sin kommentar med tavlan Bröllopsfesten av Eugène Burnand (1850–1921).

Människan kan inte förtjäna sin plats vid bordet – men hon måste låta det hon blivit inbjuden till förändra henne.

Söndagens texter i sin helhet: Jes 25:6–10a; Fil 4:12–14, 19–20; Matt 22:1–14.