Två dödsfall i augusti har utlöst en ström av kommentarer i brittiska medier och på nätet. Den ena personen var en amerikansk sångare med ett långt offentligt liv. Den andra var en brittisk akademiker vars meriter i efterhand har ifrågasatts.

Dolly Parton dog den 25 augusti, 80 år gammal, efter en kort tids cancersjukdom. Jason Arday, professor vid Cambridge University, hittades död i sitt hem i London den 14 augusti. Han var 41 år. Dödsorsaken uppgavs vara ett misstänkt självmord.

Arday blev symbol för en osannolik framgång

Arday utnämndes vid 37 års ålder till professor vid Cambridge Universitys utbildningsfakultet. Han beskrevs som den yngste svarte professorn i universitetets historia. Hans offentliga berättelse handlade om en väg från stora personliga hinder till toppen av den brittiska akademin.

Han sade sig ha varit autistisk och icke-verbal fram till elva års ålder. Vid 18 års ålder skulle han enligt egen utsago inte ha kunnat skriva mer än sitt namn. Trots detta tog han en doktorsexamen vid Liverpool John Moores University före 30 års ålder.

Berättelsen bidrog till hans snabba uppgång. Han fick hedersdoktorat, syntes i brittiska tv-program och fick akademiska uppdrag. Till sist nådde han Cambridge, där han framställdes som ett exempel på mod och triumf över både individuella och sociala hinder.

Flera centrala påståenden saknade stöd

Enligt Catholic World Report innehöll Ardays berättelse också uppgifter som inte kunde beläggas. Han påstod bland annat att han hade sprungit 30 maratonlopp på 35 dagar, där de fem sista genomfördes med ett brutet ben. Han sade också att han hade sprungit 600 miles på sex dagar.

Ytterligare ett påstående gällde en hjärnoperation för att avlägsna en cancertumör en vecka före disputationen. Efter operationen skulle han ha glömt hela sin avhandling men ändå klarat försvaret. Några journaler eller andra belägg för operationen eller cancersjukdomen kunde inte hittas, enligt artikeln.

Arday uppgav dessutom att han haft gästprofessurer vid Ohio State, Coventry, Glasgow och Nelson Mandela University i Sydafrika. Uppgifterna har satts in i ett mönster av självmytologisering snarare än dokumenterad akademisk erfarenhet.

Partons offentliga liv byggde på en annan logik

Partons berömmelse vilade på verk som gick att höra, se och återvända till. Hon skrev och spelade in musik, byggde en tydlig offentlig personlighet och talade öppet om både framgångar och begränsningar. En av hennes mest kända sånger heter «I Will Always Love You».

Skillnaden mellan de två berättelserna har blivit tydligare efter dödsfallen. Parton var en offentlig person, men behövde inte göra sitt liv större genom påståenden som kunde falla vid en enkel kontroll. Arday gjorde däremot sin egen bakgrund till en del av sin auktoritet.

Jämförelsen säger inte att ett offentligt liv är utan motsägelser. Den visar snarare vad som händer när berömmelse byggs på något som andra kan granska. En fantasifull berättelse kan ge snabb tillgång till rampljuset. När den avslöjas kan följderna bli personliga, institutionella och svåra att skilja åt.