Vid 2026 års Rimini-möte för vänskap mellan folken berättade Roseline Hamel och Nassera Kermiche om mötet som växte fram efter ett terrorattentat. Den ena hade förlorat sin bror, prästen Jacques Hamel. Den andra var mor till en av de två tonåringar som utförde attacken och senare sköts av polis.

Kvinnorna har kommit att kallas ”systrar i sorgen”. I ett samtal med Vatican News beskriver de hur en tragedi som först skiljde deras erfarenheter åt också förde dem samman.

Frågan som återkom varje dag

Jacques Hamel dödades 2016 när han firade mässa. För Roseline blev sorgen inte bara saknaden efter brodern. Hon bar också frågan om vem som kunde lida mer än hon själv.

Under nästan ett år återkom hon till samma fråga i sin bön. Samtalen med Gud var, enligt hennes berättelse, som en bön utan svar. En morgon formulerade hon frågan på nytt: vem kunde ha det svårare än hon?

Efteråt började hon tänka på den okända kvinnan som var mor till en av attentatsmännen. Roseline försökte byta plats med henne i tanken och se händelsen från hennes sida. Hon började därmed inte med att söka en förklaring till dådet, utan med att föreställa sig den andra mammans smärta.

Ett första steg mot Nassera

Det var den tanken som fick Roseline att ta kontakt med Nassera Kermiche. Relationen byggdes inte på att deras erfarenheter var lika. Roseline hade förlorat en bror som var präst och dödats under en gudstjänst. Nassera levde med vetskapen att hennes son hade deltagit i attacken och sedan dödats av polisen.

Skillnaden mellan deras roller gjorde mötet svårt. Samtidigt gav den dem ett språk för sorgen. Båda stod nära en händelse som inte kunde göras ogjord, och båda behövde förhålla sig till livet efteråt.

Sorgen som inte försvinner

Vägen framåt beskrivs inte som ett avslut på sorgen. I stället handlar den om att bära det som hänt utan att låta det bestämma varje kommande dag. För Roseline blev kontakten med Nassera ett sätt att återvända till livet och hitta en mening som hon hade sökt sedan begravningen och sedan hon kommit hem.

Det innebär inte att skulden, ilskan eller saknaden försvinner. De två kvinnorna har inte samma ansvar och gör inte anspråk på att ge en lösning på terrorns följder. Deras möte visar snarare vad som kan hända när den första reaktionen inte får vara den sista.

Intervjun gjordes på franska. Vatican News publicerade den med översättning och redigering för läsbarhet. Hela samtalet finns också tillgängligt på franska.