Assisi. År 1226 dog den helige Franciskus av Assisi, 45 år gammal, nästan blind och utmattad av självförsakelser. I år högtidlighålls 800-årsminnet av hans död.

Från rik familj till fattigdom

Franciskus föddes omkring 1181 i Assisi, i en rik familj. Efter ett antal omvälvande händelser började han innerligt söka Gud i sitt liv. Han avsade sig all materiell rikedom och praktiserade i stället frivilligt fattigdom, med målet att efterlikna Jesus och förverkliga evangeliets lära.

Hela sitt liv ägnade han åt att i tro och handling förkunna sin mästare Jesus. Tidigt attraherade hans levnadssätt många män och kvinnor. Så småningom grundade han tre ordnar: en för bröder, en för systrar och en för lekmän. Idag är grenarna i det franciskanska ordensträdet utspridda över hela världen, upptagna med att förkunna tron, bedriva karitativt arbete för de mest utsatta och värna om skapelsen.

Franciskus blev känd redan under sin levnad. Bland annat ledde hans efterföljelse av Kristus till att han stigmatiserades med Kristi fem sår.

Solsången – den första betydande dikten på italienska

Av Franciskus själv finns inte så värst mycket bevarat i skrift. Desto mer känd är han för Solsången, med dess lovprisande av Gud för allt skapat. I sången talar han om ”broder Sol” och ”syster måne”, om ”broder vind”, ”syster vatten” och ”moder Jord”. Sången anses vara den första betydande dikten på italienska.

Franciskus såg hela skapelsen som en uppenbarelse av Guds skönhet: ”Lovad vare du, min Herre, med hela din skapelse”. Allt i skapelsen betraktade han som sina syskon.

Många sekler senare använde påven Franciskus strofer ur Solsången som en programförklaring i sin social- och miljöencyklika Laudato si’ – om omsorgen av vårt gemensamma hem från 2015.

Dikten har också inspirerat otaliga andra, i både kristna och sekulära miljö- och sociala organisationer – grupper som värnar om natur, främjar biologisk mångfald och arbetar för att återupprätta människans värdighet och plats i humanekologin.

En av de mest reciterade bönerna

Den så kallade Franciskusbönen, författad i början av 1900-talet i helige Franciskus anda, räknas som en av de mest reciterade bönerna. Den reciteras också bland dem som annars sällan ber eller inte alls är kristna. Bönen innefattar ett budskap som är lätt att ta till sig för vilken person som helst som vill leva ett fridfullt liv, för en själv och för andra.

Religionsdialog och ekologins skyddshelgon

Franciskus är också känd för att tidigt ha inlett dialog med andra religioner, särskilt islam. Under korstågens tidevarv, med fara för sitt eget liv, besökte han år 1219 Egyptens muslimske sultan al-Malik al-Kamil. Sultanen uppskattade Franciskus ödmjuka hållning och praktiserande av den kristna tron, vilket ledde till att franciskaner fick tillstånd att bosätta sig i Jerusalem. Sedan dess har kyrkan gett franciskaner ansvaret att vårda kristna platser i Heliga landet.

År 1979 utsåg påven Johannes Paulus II den helige Franciskus till djurens och ekologins skyddshelgon. Troligen är Franciskus kyrkans mest kända helgon – vördad och älskad av många, också av andra än kristna.

På högtidsdagen, den 4 oktober, ber de troende om den helige Franciskus förböner – att Gud fortsätter att bära mänskligheten, så att vi må erfara frid inom oss själva och skapa fred mellan folken och nationerna.

Källa: Charles Câmaras artikel i Katolskt magasin, publicerad den 3 oktober 2026.