Ceuta-krisen handlar enligt den spanske biskopen José Ignacio Munilla inte bara om migration. Den handlar också om hur människor kan användas i ett geopolitiskt spel. Samtidigt försvarar han staters rätt att skydda sina gränser och att i vissa fall verkställa avvisningar.

Munilla, biskop i Orihuela-Alicante, tog upp situationen i sitt återkommande program i Radio Maria. Han beskrev händelserna i den spanska enklaven på den nordafrikanska sidan av Gibraltarsundet som en följd av demografisk manipulation och falska förhoppningar hos migranter.

Enligt uppgifterna som återgivits av Crux tog sig över 60 000 människor från Marocko till Ceuta under en kraftig rörelse i slutet av juli. Så många som 141 personer kan ha omkommit. De flesta har senare återförts, men omkring 5 000 människor finns fortfarande kvar i enklaven.

”Ammunition” i en politisk konflikt

Biskopen sade att människor inte får behandlas som brickor eller diplomatisk ammunition. Varje död människa hade ett namn och en familj, framhöll han. Att göra medborgare till redskap för politisk press är enligt Munilla ett allvarligt maktmissbruk.

Spekulationerna om Marockos roll har varit många. En vanlig teori är att landets myndigheter uppmuntrade rörelsen för att sätta press på Spanien efter den spanska närmandet till Algeriet. Spaniens premiärminister Pedro Sánchez sade däremot på måndagen att det inte finns information från någon underrättelsetjänst som pekar på marockansk inblandning. Samarbetet med Marocko är enligt honom positivt.

Munilla efterlyste samarbete mellan länderna. Misstro mot Marocko skulle, enligt biskopen, förvärra en redan svår situation. Han sade också att en lösning måste bygga på mer än gränskontroll.

Skydd för flyktingar och kontroll över gränsen

Den katolska socialläran kräver inte ett val mellan öppna gränser och avvisningar, menar Munilla. Den kräver att två principer hålls samman: solidaritet med människor som verkligen behöver skydd och ett ansvarsfullt skydd av landets gränser.

Om den ena principen görs absolut och den andra förnekas tjänar politiken inte längre det gemensamma bästa, sade han. Välgörenhet måste förenas med klokhet, och rättvisa med barmhärtighet.

Biskopen avvisade samtidigt påståendet att alla snabba återföranden i sig är omoraliska. Att försvara en nationell gräns är inte automatiskt en fientlig handling mot migranter, sade han. Rätten att lämna sitt land innebär inte en ovillkorlig rätt att bosätta sig i vilket land som helst, oberoende av de lagar som reglerar tillträdet.

Munilla tillade att gränsförsvar inte får legitimera handlingar som kränker människans värdighet. Den moraliska prövningen gäller därför både hur människor tas emot och hur stater använder sin makt.