I flera europeiska länder, framför allt kring Nederländerna och Belgien, driver katoliker rättsliga processer för att få sina namn raderade ur kyrkans dopregister. Fallet har nu fått ny aktualitet genom ett yttrande från generaladvokaten vid EU-domstolen.

Enligt The Pillar, som följt utvecklingen under flera år, konstaterade generaladvokaten att var och en i princip har rätt att få sina personuppgifter raderade ur dopregistret om den registransvarige inte kan visa skäliga och tvingande skäl för behandlingen som väger tyngre än den registrerades intressen, rättigheter och friheter.

»in principle, the right to have his or her personal data erased from the baptismal register where the controller fails to demonstrate compelling legitimate grounds for the processing which override the interests, rights, and freedoms of the data subject.«

Historiska handlingar, inte adresslistor

Motståndarna till radering pekar på dopregistrets karaktär. Det är inte utskicklistor utan historiska handlingar. En stor del av europeisk historia skulle, på rent faktisk nivå, vara förlorad om inte genomsnittsförsamlingen hade fört noggranna sakramentshandlingar. Dopet förändrar dessutom identiteten på ett grundläggande sätt – det präglar den som döps, en gång för alla.

Frågan som ställs är därför varför det spelar roll om en person som lämnat tron och motsätter sig den har sitt namn stående i en bok i ett rum bakom kyrkan, i en församling personen inte besökt på årtionden. Svaret hänger samman med minne och identitet, för både enskilda människor och folk.

Kulturkamp i bakgrunden

Debatten om dopregistren är enligt The Pillar en del av ett större sammanhang. Mycket har skrivits om tecken på en kristen väckelse i väst, hyllat av vissa skribenter och avfärdat av andra. Samtidigt brottas Europa med gränserna för demokrati som bärare av värden och med frågan om det onda.

Det finns skäl att vara optimistisk, heter det i kommentaren, och tro att en rik skörd väntar på de arbetare kyrkan kan kalla in. Men för att hjälpa dem behövs förståelse för vad som jäser i botten av kulturen. Dopregistermålen hör till den bilden: en tid där människor vill radera sin egen identitet medan Europa som kultur kämpar för att torka rent sin egen historia.

Frankrikebesöket i ljuset av målen

Kommentaren kopplar frågan till påvens nyliga besök i Frankrike. Dopregistermålen och den kultur de speglar är enligt The Pillar en del av det sammanhang i vilket besöket bör bedömas. Kyrkan i Europa står alltså inför två rörelser samtidigt: rättsliga anspråk på att radera dopens spår, och tecken på att sökandena efter tro inte är borta.