Den nya encyklikan Magnifica humanitas från påven Leo XIV utforskar två bibliska vägar: Babels torn och Nehemias väg. Dessa symboliserar två olika sätt att leva och bygga samhällen. Babels torn representerar människans stolthet och känsla av allmakt, medan Nehemias väg handlar om att bygga upp Jerusalems murar med hjälp av hela samhället, med tålamod och gemenskap.

Babels syndrom och Nehemias väg

Påven varnar för Babels syndrom, en varning som är relevant i alla tider, inklusive vår egen. Det är möjligt att sträva efter stora mål, men det är viktigt att börja i det lilla och lita på kraften i gemensamt arbete. Encyklikan påminner oss om att syftet med livet inte är att ständigt rida på vågen av "hype", utan att gradvis bygga något hållbart som också tjänar andra.

Påven Leo XIV, som är augustinermunk, tar i sin encyklika upp den helige Augustinus berättelse om kampen mellan två kärlekar. Den ena kärleken skapar en jordisk stad, medan den andra skapar en gudomlig stad. Augustinus beskriver det som: "Den jordiska staten föds av självkärlek, ända till förakt för Gud. Den himmelska staten föds av kärlek till Gud, ända till förakt för sig själv."

Kampen om hjärtat

Dessa två kärlekar kämpar fortfarande om herraväldet i våra hjärtan. När vi betraktar våra egna liv, eller följer nyheterna om vårt land och världen, blir det tydligt att denna kamp är verklig. Många strävar efter egen vinning utan hänsyn till människoliv, lidande och misär, utan att erkänna varje människas värde enbart på grund av deras mänsklighet.

Samtidigt hör vi alla, djupt i våra hjärtan, kallelsen till kärlek till våra medmänniskor, särskilt de mest sårbara som vår värld ofta ignorerar. Frågan är om vi lever i våra familjer endast för oss själva eller också för våra partners och barn. Är vi på arbetsplatsen bara de som kräver och utför vår plikt, eller är vi de som andra litar på och vars åsikter respekteras, inte på grund av vår position utan på grund av vår attityd?

Kyrkans kallelse

Kyrkan kallar oss att bli mer mänskliga, så att Guds, vår Skapares, bild blir tydligare i oss. Den bilden visar oss inte Babels väg, utan Nehemias. Det är inte kärlek som tar, utan kärlek som ger.

För de nordiska katolikerna innebär påvens ord en påminnelse om vikten av gemenskap och tålamod i vårt dagliga liv. I våra glesbefolkade områden är det ofta en utmaning att delta i mässan regelbundet, särskilt när avstånden till närmaste kyrka kan vara stora. I Stockholms katolska stift, till exempel, är många katoliker beroende av samåkning eller kollektivtrafik för att ta sig till söndagsmässan. Påvens budskap om att bygga gemenskap och arbeta tillsammans är därför särskilt relevant.

Encyklikan Magnifica humanitas erbjuder en djupgående reflektion över hur vi kan leva mer meningsfulla liv genom att välja rätt väg och kärlek. Den utmanar oss att överväga våra egna prioriteringar och hur vi kan bidra till att bygga ett mer kärleksfullt och rättvist samhälle.