Slottsplassen i Oslo fylldes av människor en vecka efter kung Harald V:s död. Blommor, flaggor, kort och ljus lades framför slottet när människor från hela det norska kyrkolivet samlades för att minnas kungen.

Fredagen den 4 september gick en grupp präster och andra kyrkligt engagerade från Universitetsplassen till Slottsplassen. Efter en kort minnesstund bad deltagarna tillsammans och sjöng Kongesangen. Därefter fortsatte kön till Slottskapellet, där kungens bår fanns.

Tre och en halv timme i kön

Vandringen genom Slottsparken tog omkring tre och en halv timme. Kön rörde sig långsamt uppför slottsbacken och genom parken, över en sträcka på ungefär en kilometer.

Framme vid båren fick varje besökare några sekunder för ett sista farväl. För den katolske prästen som berättar om besöket blev stunden också en bön för den döde kungen. Biskop Bernt Eidsvig deltog i minnesstunden och ledsagade honom vid tillfället.

Katolsk.no beskriver samlingen som en stillsam vandring genom huvudstaden. Vid Slottsplassen växte mängden blommor och hälsningar under dagen.

En kung med krigsåren i minnet

Harald V var 89 år och tillhörde den sista generationen norrmän med egna minnen från andra världskriget. Som treåring lämnade han Norge med sin mor och sina två äldre systrar under de mörka aprildagarna 1940. Familjen kom till Sverige och senare till USA.

Han bar också minnen från våren 1945, när familjen återförenades i ett fritt Norge efter fem år av krig och tysk ockupation. På så sätt kom hans liv att omfatta stora delar av det moderna Norges historia.

Fadern Haakon VII och farfadern Olav V blev båda folkets kungar, även om monarkin då stod längre från det jämlika samhälle som präglar Norge i dag. Harald ärvde en annan offentlighet. Hans sista år präglades av sviktande hälsa och mindre krafter, men också av problem i den närmaste familjen.

En annan offentlighet än för Olav V

Olav V behövde inte hantera ett nyhetsflöde som pågår dygnet runt eller kommentarsfält där beundran och fientlighet blandas utan uppehåll. När redaktörsstyrda medier dominerade var kungahuset mer skyddat och mediernas rapportering mer återhållsam.

Harald stod ändå kvar i sitt ämbete genom flera påfrestningar. De sista åren beskrivs som allt mer präglade av hållningen «keep calm and carry on».

Kungafamiljen har, liksom andra familjer, mött olika problem under olika perioder. Haralds regeringstid slutade med att den fjärde generationen tog plats på Norges tron.

Försoning och nåd

Den tidigare prästen i Norska kyrkan arbetade i 23 år som studentpräst i Europa och senare som sjömanspräst i London innan han blev katolsk präst. I minnet av Harald återkommer därför också frågan om hur kungen mötte människor.

Haralds kristna människosyn beskrivs som rotad i evangelisk-luthersk tro, med försoning, nåd och förlåtelse som centrala värden. Enligt minnesbilden kunde han se hela människan, inte bara ett fel eller en brist.

Det var den egenskapen, snarare än en redogörelse för kungens sista år, som fick ta plats vid avskedet i Slottskapellet.