Tre män vigs till permanenta diakoner i Oslo katolska stift under de kommande veckorna. Stiftet har redan nio permanenta diakoner, medan ytterligare tre kandidater befinner sig i formation.
Tre kandidater vigs under hösten
Nicholas Christiansen, Erik Andvik och Morten Egeberg är de tre kandidater som vigs. Ytterligare tre personer genomgår nu utbildning inför tjänsten.
De permanenta diakonerna tjänar församlingen. Tjänsten är förbehållen män, och kandidaterna är i regel gifta. Den bygger på frivillighet, säger dominikansystern Else-Britt Nilsen OP, som har varit samordnare för arbetet med det permanenta diakonatet sedan 2010. Då utsågs hon av biskop Bernt.
”Det ger dem glädje”, säger syster Else-Britt enligt Katolsk.no. Hon beskriver också hur de i arbetet har mött många människor som har prövat frågan om en kallelse i kyrkan. Några har funnit den.
Utbildningen anpassas efter kandidaterna
Kandidaternas bakgrund varierar. Några är akademiker och teologer. Andra har en mer praktisk bakgrund. Dagens utbildning anpassas mer efter individernas erfarenheter och behov än tidigare.
Under den första perioden i arbetet med det permanenta diakonatet deltog de dåvarande diakonkandidaterna i undervisning vid Menighetsfakultetet. Prästseminaristerna i stiftet hade samtidigt en del av sin undervisning där.
Flera av kyrkans permanenta diakoner har vietnamesisk bakgrund, berättar syster Else-Britt. Hon framhåller det mod som de har visat under sin formation.
En tjänst som blev mer känd i kyrkan
Det permanenta diakonatet har sitt ursprung i Bibeln, men dess utbredning har varierat i kyrkans historia. När kommissionen började sitt arbete mötte den viss skepsis inom kyrkan. Tjänsten behövde göras känd bland både präster och lekfolk.
I dag är traditionen mer utbredd och känd i Norge. De två första permanenta diakonerna fanns i Bergen: Henrik von Achen och Gunnar Wicklund-Hansen.
Oslo katolska stift försöker samtidigt möta olika behov bland dem som förbereder sig för tjänsten. ”Det verkar som att de som har den här tjänsten tycker om den”, säger syster Else-Britt.
Hon har också intrycket att präster har sett nyttan med permanenta diakoner och att diakonerna har blivit en del av gemenskapen.
