Valhösten i Europa börjar i Spanien den 29 november

Spanien håller allmänt val den 29 november. Det meddelade statsminister Pedro Sánchez tidigare denna vecka. Valet blir startskottet för en valperiod som under de kommande åren berör stora delar av EU.

Svag koalition och ett blockerat parlament

Sánchez parti, Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE), har lett en koalition sedan 2023. Stödet är svagt. Regeringen är beroende av röster från det högerinriktade katalanska självständighetspartiet Junts.

Det har gjort det svårt för Sánchez att få igenom meningsfull politik i parlamentet. Det tydliggjordes efter en skandal som kastat ett pinsamt ljus över bostadskrisen i landet.

Vräkningen som blev en skandal

Skandalen rörde Maricarmen Abascal, 87 år. Hon vräktes från sitt hem på en bår, sedan ett fastighetsbolag köpt det kvarter hon bodde i och höjt hyran till en nivå hon inte kunde betala. Uppståndelsen blev så stor att en överenskommelse till slut slöts mellan Abascal och bolaget. Tragiskt nog avled hon på tisdagskvällen i veckan.

I kölvattnet av skandalen försökte Sánchez få igenom ny bostadslagstiftning. Förslaget stoppades av konservativa Partido Popular (PP), högerpartiet Vox och Junts. Därav valet.

Fler val i EU fram till 2028

Spanien är inte ensamt. Tillsammans med Spanien står fyra av EU:s största medlemsländer inför val. I april 2027 går Frankrike till val, med både president- och parlamentsval. Polen väntas rösta i oktober 2027, och Italien håller val nästa år. Därtill kommer parlamentsval i Estland, Finland, Grekland och Slovakien.

Med den nya insurgenta högern på frammarsch i Spanien, Frankrike och Italien kan regeringspartierna i EU se mycket annorlunda ut i början av 2028. Biskoparna har ofta hamnat i konflikt med dessa grupper, främst i invandringsfrågor. Får högern mer makt över kontinenten är det inte orimligt att vänta betydande konsekvenser för kyrkohierarkin.

Spanien: konflikt i flera riktningar

Konflikten mellan Vox och Spaniens biskopar har tidigare uppmärksammats av den amerikanska katolska tidningen Crux, som är källa till uppgifterna i artikeln. Vox, ett parti med många katoliker, har regelbundet haft offentliga – ibland personliga – tvister med biskoparna när de kritiserat partiets antiinvandringslinje.

Men biskoparna har också hamnat i konflikt med Sánchez regering. Det blev som tydligast när ärkebiskopen av Valladolid, Luis Argüello, ordförande för landets biskopskonferens, i fjol december krävde ”en förtroendeomröstning, ett misstroendevotum eller att folket får komma till tals” på grund av blockeringen i parlamentet. Det följdes av en rad offentliga uttalanden om att Spaniens biskopar inte längre bestämmer. Mindre än ett år senare utlystes alltså ett allmänt val.

Enligt jesuitprästen och professorn i moratteologi Julio Luis Martínez Martínez, vid Universidad Pontificia Comillas i Madrid, spelar fler frågor roll än bara bostadsfrågan. Han har sagt till Crux att korruptionsskandalerna kring Sánchez och hans närmaste, ”invasionen av Ceuta”, beslutet om amnesti för dem som låg bakom den katalanska folkomröstningen, invandringen, krigshotet i Europa samt ”den grundläggande statliga institutionernas försämrade tillstånd” är centrala valfrågor. ”Några av dessa frågor är så viktiga att jag inte tror att de kan hållas utanför valkampanjen, även om partierna skulle vilja det”, sade han.

I ett polariserat Spanien bör katoliker rösta ”utifrån kyrkans socialläras principer: det gemensamma goda, varornas universella destination, subsidiaritet, solidaritet och social rättvisa”, enligt Martínez. Särskilt viktigt är det att fråga sig om politiken styrs mot det gemensamma goda snarare än mot polarisering och förakt för sanningen i det offentliga livet, sade han.

De flesta opinionssiffror – men inte alla – pekar på att PP blir största parti men behöver regera med Vox för majoritet. Om Vox skulle ta makten sade Martínez att partiet ”driver en hård linje i invandringsfrågan och har inga betänkligheter med att måla invandrare som brottslingar för att vinna röster”, vilket ”direkt strider mot kyrkans moraliska position”. Han hoppades att en mer moderat PP skulle förhindra Vox mer extrema tendenser. ”För mig är det stora frågetecknet hur Vox skulle agera i regeringsställning. Att kampanja är en sak, att styra en annan”, sade han. Martínez menade också att PP-ledaren är en moderat som pressats i mer extrem riktning av Vox uppgång, medan Sánchez regering ”har fört en populistisk politik där avsaknaden av sanning, social polarisering och korruption spritt sig”.

Frankrike: Le Pen largest före valet 2027

I Frankrike hålls president- och parlamentsval i april 2027. Marine Le Pen, kandidat för Rassemblement National, ligger i opinionen bäst till bland presidentkandidaterna. Emmanuel Macron, president sedan 2017, har inte uteslutit en tredje mandatperiod, men franska regler gör att han inte kan kandidera igen förrän vid valet 2032. Skulle Le Pen, som väntas, nå andra omgången blir motståndaren därför avgörande.

Ett valresultat för Le Pen kan bli störande inte bara för EU, där hon är euroskeptisk, utan även för kyrkan i en välbekant fråga: invandring. Efter att påven Franciskus uttryckt oro för den högerextrema utvecklingen i Europa svarade Le Pen 2021: ”Jag är övertygad om att många troende skulle glädjas om påven fokuserade på vad som händer i kyrkorna och inte vid valurnorna.”

Vinner Le Pen 2027 vill hon utlysa en folkomröstning om grundlagsändringar: strängare invandringslagar, en försvagning av medborgarskap vid födelse till förmån för medborgarskap via franska föräldrar samt en ”nationell prioritet” som skulle ge franska medborgare företräde framför utlänningar inom exempelvis arbete och boende.

Samtidigt finns en gräns för hur tillförlitliga opinionsmätningar är. 2022 nådde Le Pen andra omgången men förlorade mot Macron.

Polen: kyrkan i en svagare position

Polska val väntas i oktober nästa år. Donald Tusk är premiärminister och leder en proeuropéisk, mera centerinriktad koalition. Enligt Aleks Szczerbiak, professor i politik vid University of Sussex, handlar nästa val för kyrkans del om huruvida en regering väljs som fortsätter den nuvarande koalitionens retoriskt ”antiklerikala och sekulära” linje, även om den inte prioriteras i praktiken, eller om det blir en återgång till en regering liknande Lag och Rättvises, som var ”mycket mer välvilligt inställd till kyrkans agenda”.

Även i det senare fallet blir det inte lätt för den polska kyrkan, sade Szczerbiak till Crux, eftersom högerpolitiker sannolikt ser kyrkan ”mer som en tiggare” – de skulle kunna säga att kyrkan behöver dem minst lika mycket som de behöver kyrkan, eftersom de är de som kan försvara kyrkans intressen och politiska agenda.

Polen seculariseras som övriga Europa, om än långsammare, men kyrkan är fortfarande en viktig aktör i civilsamhället – medveten om att den står svagare än förr. Invandring är däremot mindre sannolikt en splitsande höger–vänster-fråga. Szczerbiak noterade att Lag och Rättvis vann 2015 bland annat tack vare en hård invandringslinje, och att de förlorande partierna svor på att aldrig igen förlora röster på den frågan. ”Faktiskt har Donald Tusk och medborgarkoalitionen ibland försökt flankera Lag och Rättvis genom att säga att de är hårdare mot invandring än Lag och Rättvis”, sade han. ”Det är knepigt, för om personer inom kyrkan kritiserar migrationspolitiken utifrån katolsk sociallära hamnar det i ett slags vakuum, eftersom de två huvudsakliga politiska kraftterna är överens i frågan.”

Det polska samhället är polariserat i två läger, med roten i ”helt olika uppfattningar om den polska statens natur som uppstod efter kommunismens fall”: Tusk-flyn och regeringspartierna ser demokratin efter 1989 som en konsoliderad liberal demokrati med legitima institutioner, medan högern helt förkastar övergången som en elituppgörelse mellan den avgående regimen och oppositionens liberala vänster. Nästa val handlar därför om hur väl de båda sidorna lyckas mobilisera sina anhängare.

Italien: Meloni, Vannacci och kyrkan

Italien håller val nästa år, men ännu inget datum är fastställt. Liksom i Frankrike och Spanien väntar en hård högern-utmaning, även om opinionssiffror pekar på att en vänsterkoalition kan bildas. Premiärminister Giorgia Melonis högerkoalition har styrt Italien sedan 2022 – landets längsta regering sedan andra världskriget. Meloni har nyligen drivit igenom ett mer proportionellt valsystem som hon säger ska ge större stabilitet, medan oppositionen anklagar henne för att luta banan till sin fördel: en koalition som får 42 procent av rösterna ska bland annat få extra mandat.

Enligt en färsk undersökning från Ipsos Doxa skulle de center-vänsterpartierna kunna bilda regering om de klarar interna splittringar och övertygar två mer radikala partier att delta. Därför kan Meloni vända sig till högergeneralen Roberto Vannacci och hans nya parti Futura Nazionale. Hittills har hon uteslutit samarbete med Vannacci, men med ett parti som mäter bättre än två av hennes koalitionspartner – antiinvandrarpartiet Lega och centerhöger Forza Italia – kan den övertygelsen sättas på prov.

Lega-ledaren och vice premiärministern Matteo Salvini har haft flera sammanstötningar med påven Franciskus om invandring. 2019 lät Franciskus sig fotograferas med en märkling med texten ”Öppna hamnarna”. ”Han tar hand om själar, jag tar hand om de fem miljoner fattiga italienarna. Jag öppnar hamnarna bara för dem med tillstånd”, svarade Salvini. Samma år uppstod också incidenten med migrantbåten Gregoretti: Salvini förhindrade landstigning av de 132 migranterna, som låg till havs i fem dagar, innan han tillkännagav att fem europeiska länder och delar av den italienska katolska kyrkan gått med på att ta emot dem.

Eftersom Vannacci allmänt betraktas som längre till höger än Meloni och Salvini är det inte svårt att föreställa sig konflikt med kyrkan om invandringen om han fick makt. De italienska biskoparna har redan offentligt kritiserat honom för hans 2024-uttalande att barn med funktionsnedsättning borde skiljas åt i klassrummen. Biskopen av Cassano all’Jonio, Francesco Savino, vice ordförande för den italienska biskopskonferensen CEI, sade till italienska medier att ”en kulturell syn på livet står på spel” och att ”dessa uttalanden tar oss tillbaka till våra historiens mörkaste perioder”, med försäkran om att ”inkludering är ett tecken på civilisation”.

Europa och kyrkan inför ett viktigt år

Att göra politiska förutsägelser är ett farligt spel och valresultat utmanar ofta opinionsmätningarna. Men åtminstone verkar den insurgenta högern inte försvinna inom kort. Hur stort inflytande den får i de kommande åren är tydligast i slutet av 2027. Påven Leo XIV, med sina besök i Spanien och Frankrike, har visat att han är engagerad i Europa, samtidigt som Franciskus betoning av kyrkans nya inflytelseområden har bibehållits. Fortsätter de nya partierna att vinna inflytelse över kontinenten är det inte förvånande med fler rubriker om biskopar i konflikt med den nya hårda högerns politiker.